När vi var ute i djungeln på Borneo(Sabah), fick vi se mycket smått och gott. Höjdpunkten var orangutangen med sin lilla bäbis klamrande vid sig.
Men detta är ju monsterföljetongen och då tycker jag att spindeltusenfotingen som lurade under plankgången till toaletten platsar förträffligt.

Vi fick se en del monster på resan.
Jag trodde att jag skulle vara på randen till hysteri hela tiden, med tanke på alla småkryp.
Men jag överskattade(fast i negativ bemärkelse) min insektsfobi. För det mesta blev vi mest fascinerade, om man räknar bort gator som svämmade över i kackerlackor och råttor om nätterna.

Här har vi en liten rackare som flyttade in under min handväska när vi tog några öl på en jazzbar i Ayutthaya.
Kvinnan som satt vid bordet intill varnade att något just krupit under min väska, det var denna lilla skapelse som letade snask med sina långa griparmar.

Vår första utflyktsdag i Beijing gick till Konfuciustemplet och det tibetanska lamatemplet Yonghe.

 

Vanligaste frågan jag får av folk när vi pratar om resan i Kina är: Var det som du tänkt dig?

Jag har alltid haft en förkärlek för Kina och jag försökte tona ner mina förhoppningar inför resan, för att inte bli besviken. Jag är nämligen inte en av dem som tagit till mig de hotfulla fördomar som finns om Kina och dess folk.

Men jag blev inte det minsta besviken och hade inte behövt tona ner något, Beijing var allt jag hade tänkt mig. Kina är ett enormt land, så kultur och natur skiljer sig lika mycket, om inte mer än mellan länderna i Europa.
Men i vår första destination Beijing fanns allt som jag hade drömt om och vi ville bara stanna längre och längre, för efter att ha sett templen, förbjudna staden, muren och sommarpalatset fanns det ändå så mycket mer att se, och uppleva.

Men så blev det ändå tid att resa vidare för att hinna ner till söder innan visumtiden tog slut. Detta hade varit min största skräck inför resan, tågresandet...Och det blev befogat. Vi gick till biljettkontoret som inte låg långt ifrån vårt hostel, på vägen dit låg en död man mitt i gatan. Polis spärrade av vägen och folk stod förstelnade runtomkring. Men mannen låg ensam i körbanan, med en vattenflaska intill.
Vi kom till biljettluckan och kvinnan kunde ingen engelska alls. Jag försökte få ihop en beställning med hjälp av min kinesiskabok men det hjälpte inte, hon gav oss inte sovtåg som vi önskade. Då började mannen som vart innan oss i kön att försöka översätta, inte för att han kunde tala någon engelska utan för att han förstod. Så han berättade för receptionisten vad vi önskade och sedan visade han genom livlig charad vilka olika tåg som fanns som alternativ.
Sedan började han stressat skriva ner i kinesiskaboken tid och priser. Efter det skyndade han fort iväg, han hade nog ett tåg att hinna med.

Men biljettkontoret sålde inte biljetter från alla tågstationer. Så vi åkte till en tågstation där det skulle finnas sovvagnar för att skaffa biljett, och lyckades pricka in ett skyfall. Väl där ställde vi oss i kön för icke-kinestalande. Där blev vi stående i timtal. Väl framme kunde mannen i luckan inte särskilt mycket engelska ändå, bakom oss i kön var det nästintill upplopp. Folk vrålade "HURRY" och pressade på och försökte tränga sig. Så mitt i vår bokning ställer sig mannen i luckan och går? Han hade inte gett oss några bra tågtider ändå så vi åkte hem till hostelet.

En gata bland hutongerna(gränderna), där vårt hostel låg.

Där hjälpte de oss genom att ringa och betälla, så då fick vi tågbiljetter till slut.
Resten av dagen stängde vi in oss på hostelet och tröstade oss med de sötsaker vi kunde hitta, och med Benny. En rackarhund som de tog hand om på hostelet. Man hörde hans små stubbaben röra sig fort ute i korridoren och ett litet krafsande på dörren. Så om han inte sprang upp och ner för de fem trapporna i huset eller var ute i gränderna och åt kalk så var han inne med oss på rummet.

Han fick många smeknamn, bl.a Benny kalkbrott. För ute på gatan byggdes ett nytt hus och det låg något vitt vid byggplatsen som kan ha varit kalk. Det gillade Benny att smaska i sig.

 

Benny Bazooka i sitt esse

 

Under ungefär halva resan skrev vi i en lite bok kallad Klokboken. Var dag skrev vi några punkter vi lärt oss och saker man bör tänka på. Några sådana nyttiga klokheter ska jag dela med mig i sinom tid.

Nu är jag tillbaka från min resa och har redan börjat slå rot i min soffas gröna tyg.

Det har varit flitigt dokumenterat på Asienresan med min "nya" kamera(ja, den var åtminstone det innan resan).
Jag ska dela med mig av några bilder så småningom, och kanske en och annan anekdot.

Nu bär det av till Kräftriket, ett ytterst skrämmande namn på ett område kan jag tycka. Jag kommer titta mellan varje hus efter bilstora svarta kräftor. Kanske kommer jag inte få se någon, men klapprande klor är jag säker på kommer eka längs de ödsliga, istäckta gatorna. Så vad ska jag göra i Kräftriket? Där hålls kursen i Kinesiska som jag bestämt att jag ska hinna med.

 

En kavat katt vässade klorna vid en av kanalerna som flitigt användes att frakta turister på.

 

 

Vi gick vilse bland de trånga gränderna och de många kanalerna. Men det är oftast så man får se saker utöver det vanliga, eller får se det som är andras vardagliga.

 

I helgen fick vi besök av mor och lill Bell. Bäbisen var lyckligt ovetande att besöket skulle avslutas med en 30 mil lång bilfärd hem till Småland.

På fredagen var det meningen att vi skulle ha lite fredagsmys då besökarna kom, men Patrik fick sig en kopp Whiskey som avslut på en arbetsdag på bygget. Dessutom hade han inhandlat en farligt god Whiskey på eget bevåg, som alla skulle få sig en rejäl snaps av.

 

Denna goingen var det, testade att spetsa kaffet lite. Det blev luxuöst gott.

 

Detta resulterade i att feststassen blev fredagsmysbrallorna.

 

*

 

Nästa dag fortsatte kalasandet och vi åkte till Botkyrka reunion, där polarn David spelade med sitt band Degradead.

 

 

Innan spelningen började hann vi förfesta i ett litet lusthus på området, och tävla om vem som hade mest kapacitet till en Percy Nilegård-haka.

 

 

*

 

Så var helgen över och ett ångestspäckat packande satte igång...Snart bär det även av från Smålands lummiga skogar, över till Kinas vida stäpper.

Jag hoppas att kunna uppdatera bloggen med lite händelser och bilder därifrån också.

 

 

Jag kämpar vidare med kinesiskan på egen hand. Det är mycket kämpigare än när jag hade kursens vecko-milstolpar att pusha mig framåt.
Idag såg jag en tatuering i form av ett kinesiskt tecken i nacken på en man, antagligen en kvarleva från 90-talet då det var riktigt hett med yin & yang och allt därtill.
Men poängen är att jag förstod vad tatueringen betydde.

Han hade tecknet 火 som betyder, eld eller brand.

Så med det måste han ha velat säga att han är en eldig herre...eller kanske hade han överlevt en brand? Vad den betyder för honom kan jag ju iochförsig aldrig veta, lika lite som jag kan veta vad bystiga kvinnor på överarmar och ryggar kan betyda...kanske ligger innehavaren till dessa och klappar de små miniatyr kvinnorna under ensamma och kyliga nätter?

Just 火 var ett av de första tecknen jag lärde mig, men det var ändå kul när den nya språkkunskapen flyttade ut i vardagen.

Vilken hiskeligt lång cliff-hanger, hoppas ni hade tillräckligt starka nypor för att hålla er kvar.
Hangzhou har, som många andra av de stora städerna, moderniserats. Men några gamla guldkorn har de bevarat och läget vid sjön Xihu ska visst göra platsen mycket vacker.

Igår hade jag min första språklektion i kinesiska, jag har försökt förstå grunderna lite förberedande så jag hade inget problem att hänga med. Får hoppas att studierna fortsätter i den banan.
Dessutom går planerandet vidare angående Asienresan, därför fortsätter jag att söka resmål i Kina, den del som jag blivit tilldelad av de medresandena att kolla upp.
Nu har jag funnit Kinas Venedig(skall tillägga, en av många som utger sig/kallas detta), Suzhou.

Igår började dagen med en isande kall morgonpromenad längs den svanfyllda strömmen ut till Skeppsholmen.
Dit skulle jag och ett par vänner till Östasiatiska museet på forskardag.
Det var doktorander från Stockholms Universitet och intendenter från museet som höll föredrag om sina forskarområden. Det var en salig blandning av nutid och dåtid, arkeologi och litteratur med en gemensam röd tråd, Östasien.

Va!? Syns det inte vad det är...jo det är kinesiska tecken, som kanske inte riktigt såg ut så i original men...Jag skyller på pennan, det är ju blyerts för Götes skull! Kommer en uppdatering när jag införskaffat en reservoarpenna.
Men, men kul var det och jag känner redan igen några tecken, som röd, jag, du, mitten. Så nu är det bara några tusentals tecken kvar och mitt nya språkbruk är fulländat!