Ny blogg

Min nya blogg heter www.litrolutra.wordpress.com
 

Lust for life

 
Jag köpte mig ett nytt ritblock igår.
Jag invigde det idag. Det blev en teckning av en fröken som sprudlar av liv, som sig bör.
Imorgon ska jag på kroki, får se om jag delar med mig av några streck här så småningom.
 
 

Nyårslöftet som klev ned i chokladasken och försvann

Jag brukar inte ge några nyårslöften.
Men i masshysterin känns det ändå som jag avgett ett.
Det där om att göra sig av med lite späck.
Det finns olika sätt att göra det. Vissa motionerar där andra donerar sitt ister till att göra tvål.
Oavsett löften, lyssna till denna låt om kex så kanske hetsen går över i en liten dans.
 

Lego i Jabba the hutts snålvatten

 
Det tål att påpekas att Lego valt att markera både bröst och midja på Leia i Nintendos Star Wars-spel... Legofigurer som inte ens har en näsa. Notera även att hon har sina slavkläder.

Slirar fram på gator och torg

Minnena från barndomens vintrar är uteslutande snöfyllda. Vintern var lång, snön djup och pulkavänlig. Är det ett barns tidsperspektiv, ett selektivt minne eller var hela vinterhalvåret vitt på den tiden? För ett par år sedan hade jag valt de två första alternativen. Men de senaste vargavintrarna har fått mig att ändra uppfatttning, det är visst möjligt med oändlighet av vitt.
 
 
 
För sisådär sju veckor sedan kom snön. Jag var kvick med kameran för att få de första stora snöflingorna på bild.
 

 
Lite spännande var det att se fotspåren i snön utanför min ytterdörr, det såg ut att vara fåglarnas alldeles egna vandringsled.
 
 
 
Katterna stod för det mesta i dörren, lika förvånade varje gång. Prövade trots allt om det vita inte var lika kallt mot trampdynorna denna gång, men vände in igen när resultatet var detsamma som gången dessförinnan. Jarl gjorde dessutom ett par riktiga djupdyk i snön. Sedan gav de upp hoppet om utomhusvistelse, och hänföll snart åt samma förslappning som jag.
 
 
 
Förslappad, nej inte helt. Ett par promenader har jag tvingat mig genomföra. Men när kylan är likt en hårt åtsnörd korsett och tårna krullade som julklappssnören i skorna, då kallar genvägar högt på en.
Men så kom det tö. Jag tog cykeln trots förödande isplättar. Lika bra att trampa igång skrället nu när snön smälter, tänkte jag.
 
 
 
Men det kom mer... Lika stora tussar som för sju veckor sen... Är väl bara att räkna med ett par månaders slirande till på gator och torg.

Sista Oktober

 
 
"every living creature on Earth dies alone"- grandma death

Här kommer natten...

 
 

Missbildad drömvärld

 
Den där ridån som man i drömmar kan få kika bakom förvrider ofta den riktiga världen, eller det vakna tillståndet. Ibland kan en natts sömn sortera tankar, lägga dem i mappar som antingen får följa med när ögonen öppnas, eller arkiveras långt, långt in i det dunkla. De där tankarna och minnena kan visserligen vara förträngda in i ett av de djupaste vecken av hjärnan, men så minns man ändå en ögonblicksbild av en dröm. Så starkt att känslor, fotografiskt verkliga bilder och dofter från drömvärlden blir del av den vakna världen. De där arkiverade tankarna har sorterats bort, kanske av ett glupskt undermedvetet men ändå hör de inte hemma i det vakna jagets sfär och förvränger ens perspektiv... kanske på både gott och ont?
 

Inte en SUsning...

... men på
 
Stockholms universitet
är det höst...
 
 
Morgon: trött, frusen, desorienterad. Allt blir lite lättare när solen skiner.
Fast det gjorde den bara i fem minuter.
 

jag önskar dig allt vackert

 
...vägar skiljs

Då hatar jag kollektivtrafiken

När några äckliga ungjävlar låser dörrarna så att pendeln inte kan åka vidare.
Då jag sitter jämte nåt skrynkligt hudstycke till människa som inte vill sluta stöna...

Del 1 av 1000 i "Då hatar jag kollektivtrafiken".

Goddag goda värld

 
 
Desto mer jag vandrar genom denna värld, desto mer får jag lära känna människans godhet.
Var dag är en sådan upplevelse i något jag vill kalla socialt äventyr, för mina medmänniskor vet verkligen hur man ska bemöta varandra: med förståelse, ödmjukhet och såklart en nypa humor.
Jag kan bara inte låta bli att sjunga denna låt vartän jag går.
 

en Stenmarkare till

Ljusstaken Likfärd

Ännu en liten skapelse jag gjort.






Jobbet

Jag jobbar på kyrkogård denna sommarn.


Här är utsikten från Tullinge kyrkogård.

 

På lilla dalen fick rabatten en ansning, före och efter.

De små smultronplantorna fick komma fram i solljuset igen.

RSS 2.0