Vad har jag denna dag åstadkommit?
Så avslutar min hjärna automatiskt dagen och nästan alltid med samma resultat, inte ett skit. Det kanske är därför jag är uppe om nätterna, tar ifatt det jag borde gjort under dagen...listan har fortfarande icke-i-kryssade rutor...de måste ju kryssas för. Men nu har klockan passerat midnatt och på en av punkterna på listan står det: Städa ut kylskåp...och jag har ju ingen lust att städa ur kylskåpet och behöva gå till sängs med gammal rutten lökstank ingrodd i fingrarna. mitt kylskåp är äckligt, som resten av min lägenhet, ja, dammsuga stod ju på listan också.
Var tog timmarna vägen då?
Vad har jag egentligen gjort, jag har inte ens varit ute och klämt på den nyfallna snön...latmasken bet mig, redan som barn. Kanske ska jag ut och klämma lite.
Se om jag hittar något av barnen som kastade snöbollar på min ruta i lördags...då blir det hämnd, det behövs inte ens någon förfrågan om barnet i fråga är skyldig. Om en unge är ute efter tolv så har den självklart något ont i görningen.

Så kryper bitterheten över ett orättvist samhälle på mig igen...då tänker jag främst på den obefintliga jämnställdheten könen imellan. Jag tror inte att det är bara männen som spär på detta utan jag tror att det är vissa idioter från båda sidorna som fortsätter med detta sjuka inlärda förhållningssätt till varandra.
Jag vet en brutta som inför sina tjejpolare har skinn på näsan och står upp för sitt ord till och med när hon har fel. Men då en man närmar sig lägger hon på ett tillgjort hemskt beteende. Jag tror inte hon märker det själv, och jag kan inget annat än stå och iakkta med vidöppen käft. Det är inte längre samma råbarkade tjej utan en jävla fjompa som med ett tillgjort falsett skratt och ett evigt tilltuffsande av håret plötsligt skapat en helt annan människa. Jag frågar mig varför hon skrattar när han inte ens lägger av ett skämt, varför hon slänger blickar med halvslutna ögon över axeln åt alla killar och gör det så jävla enkelt för dem med sitt eviga medhållande. Det är ju en smart tjej som kan tala för sig, vilket hon gör med en imponerande kämparglöd...dock bara mot alla tjejer. Är hon så sexuellt frusterad att hon måste bete sig som en löpande katt eller ser hon endast kvinnor som motståndare? Hon är tyvärr en sådan som ger antifeministerna rätt att kvinnor motarbetar varandra och säger att det är därför männen når längre. För hon motarbetar alla kvinnor medans hon lägger räkmackor och rosenblad framför fötterna på männen hon möter.
Hon kanske läser det här och kommer på sig själv att slicka mansarsle.

Kanske skulle det vara skönare med lite mindre känsel och främst slippa denna överkänslighet.
Ginger som jag är så är min hud skör som gammalt förtorkat papper från 1700-talets mitt.
Hackade lite chili till middagen, fingrarna svider fortfarande. Under tiden jag brilljerade med kniven råkade jag med mina chilifingrar nudda ansiktet och fick en smärre allergisk chock. Det stack i varenda por och läpparna började snart domnas bort.
Med vinterns torra luft förtorkar jag sakta men säkert och samtidigt försöker min idiotiska hud återfukta sig självt vilket gör att jag får en attack av småknotter. En sådan jävla fräsching! Jag tar snart en osthyvel och hyvlar av mig mitt skinn dränker det i en mirakelkräm och lägger på det lagom till våren igen, jag tror ingen skulle märka någon skillnad just nu ändå.

Nu går jag och slipar bladet på ostahyveln!

"HEJ! Klick och klick..." det var det enda som hördes i luren när apan ringde igår.
Vi hade 4,5 årsdag, inget vi brukar fira direkt, kanske laga någon lyxig middag bara.
Nu är han på andra sidan jordklotet och telefonen funkar inte.
Han försökte ringa några gånger sen va växeln slut och vi kunde inte prata. Han skrev att han hade duschat och tagit på sig skjorta tillfället i ära.


Vintern är lite kallare utan dig.

Jutta, gammal och skrynklig är vad du har blivit.
Vad hände med de breda axlarna och din smärta figur?
Vad hände med din kvinna och er son som du var så stolt över?
Jag vet, för jag hörde dig skrika ut din ångest i den trånga gångtunneln efter att du mött  din son Jonny.
Han kom susande nedför backen på sin mors permobil, hans flottiga hår flög i vinden, han kände sig som han var med i easy rider.
Han försökte köra på dig när han fick syn på dig i tunneln och du fick trycka dig mot den nedkissade väggen.
Du skrek, inte för att du blev rädd för att bli överkörd utan för att din fullt friska son var den som slet ned hjulen på permobilen.
Dess rättmätige ägare ligger i sina inflammerade liggsår, oförmögen att ta sig upp ur sängen efter att du lämnat henne.
Men PissJutta knäck ölen du just inhandlade, då kommer hon snart fly dina tankar igen.