Så kryper bitterheten över ett orättvist samhälle på mig igen...då tänker jag främst på den obefintliga jämnställdheten könen imellan. Jag tror inte att det är bara männen som spär på detta utan jag tror att det är vissa idioter från båda sidorna som fortsätter med detta sjuka inlärda förhållningssätt till varandra.
Jag vet en brutta som inför sina tjejpolare har skinn på näsan och står upp för sitt ord till och med när hon har fel. Men då en man närmar sig lägger hon på ett tillgjort hemskt beteende. Jag tror inte hon märker det själv, och jag kan inget annat än stå och iakkta med vidöppen käft. Det är inte längre samma råbarkade tjej utan en jävla fjompa som med ett tillgjort falsett skratt och ett evigt tilltuffsande av håret plötsligt skapat en helt annan människa. Jag frågar mig varför hon skrattar när han inte ens lägger av ett skämt, varför hon slänger blickar med halvslutna ögon över axeln åt alla killar och gör det så jävla enkelt för dem med sitt eviga medhållande. Det är ju en smart tjej som kan tala för sig, vilket hon gör med en imponerande kämparglöd...dock bara mot alla tjejer. Är hon så sexuellt frusterad att hon måste bete sig som en löpande katt eller ser hon endast kvinnor som motståndare? Hon är tyvärr en sådan som ger antifeministerna rätt att kvinnor motarbetar varandra och säger att det är därför männen når längre. För hon motarbetar alla kvinnor medans hon lägger räkmackor och rosenblad framför fötterna på männen hon möter.
Hon kanske läser det här och kommer på sig själv att slicka mansarsle.