Sista helgen i Sthlm
I helgen fick vi besök av mor och lill Bell. Bäbisen var lyckligt ovetande att besöket skulle avslutas med en 30 mil lång bilfärd hem till Småland.
På fredagen var det meningen att vi skulle ha lite fredagsmys då besökarna kom, men Patrik fick sig en kopp Whiskey som avslut på en arbetsdag på bygget. Dessutom hade han inhandlat en farligt god Whiskey på eget bevåg, som alla skulle få sig en rejäl snaps av.
Denna goingen var det, testade att spetsa kaffet lite. Det blev luxuöst gott.
Detta resulterade i att feststassen blev fredagsmysbrallorna.
*
Nästa dag fortsatte kalasandet och vi åkte till Botkyrka reunion, där polarn David spelade med sitt band Degradead.
Innan spelningen började hann vi förfesta i ett litet lusthus på området, och tävla om vem som hade mest kapacitet till en Percy Nilegård-haka.
*
Så var helgen över och ett ångestspäckat packande satte igång...Snart bär det även av från Smålands lummiga skogar, över till Kinas vida stäpper.
Jag hoppas att kunna uppdatera bloggen med lite händelser och bilder därifrån också.
Bittert h*****e
Ska jag kanske ta idioterna som har sin pittbull lös utanför? Den som vrålar, inte skäller utan vrålar...i kör med den hörs ägarnas ångestfulla dödsskrik då de inte kan hålla hunden i schack.
Då undrar jag varför de inte har den i koppel?
Men jag vill inte riskera mitt liv för att spy över dem.
Naturprogram kan ibland ge en perspektiv på livet...speciellt serien Life på SVT. Men just nu orkar jag inte ens sätta på SVTplay på grund av kroppens fåfänga försök att svettas ut den överflödiga vätskan. Men ibland så kan naturprogram dock hjälpa, åtminstone om livet känns lite för stressigt. Då kan man kolla in djurens eviga kamp på liv och död, och hur dessutom naturförstöring utrotar de mest spektakulära av dem...då känns ens liv inte så stressigt längre, utan bara meningslöst.
Det kan iallafall lugna ett fladdrande hjärta lite, för stunden.
