Den där ridån som man i drömmar kan få kika bakom förvrider ofta den riktiga världen, eller det vakna tillståndet. Ibland kan en natts sömn sortera tankar, lägga dem i mappar som antingen får följa med när ögonen öppnas, eller arkiveras långt, långt in i det dunkla. De där tankarna och minnena kan visserligen vara förträngda in i ett av de djupaste vecken av hjärnan, men så minns man ändå en ögonblicksbild av en dröm. Så starkt att känslor, fotografiskt verkliga bilder och dofter från drömvärlden blir del av den vakna världen. De där arkiverade tankarna har sorterats bort, kanske av ett glupskt undermedvetet men ändå hör de inte hemma i det vakna jagets sfär och förvränger ens perspektiv... kanske på både gott och ont?

 

 

Stockholms universitet

är det höst...

 

 

Morgon: trött, frusen, desorienterad. Allt blir lite lättare när solen skiner.

Fast det gjorde den bara i fem minuter.

 

Desto mer jag vandrar genom denna värld, desto mer får jag lära känna människans godhet.

Var dag är en sådan upplevelse i något jag vill kalla socialt äventyr, för mina medmänniskor vet verkligen hur man ska bemöta varandra: med förståelse, ödmjukhet och såklart en nypa humor.