Jag har min första hemtenta på många herrans månader och takterna sitter inte i, för att uttrycka sig milt.
När det inte flyter på som sig bör, eller gjorde en gång i tiden, är det lätt att hjärtat kryper upp i halsgropen och gör en hemskt medveten om dess slag...som klappar igång klockans tickande och tiden rusar lika snabbt som blodet i tinningarna.

Det gjorde mig glad att hitta en gammal vän i affärn intill. Ett barndomsminne som legat och slumrat långt inne bland djupa hjärnspringor krälade sig då fram.

Ingen mindre en salmiakmattan hade kommit på återbesök, och den var sig lik. Glad och randig precis som förr.



Salmiakmattan är godast...