Föraktad rättighetskämpe
Att våga kalla sig feminist blir snabbt sällsynt utanför den humanistiska universitetsvärlden.
”Jag vill att det ska vara jämställt, men feminist… näeee, dom är ju så… näe jag vill att det ska va jämlikt bara.”
Många jag talat med som jag vet är feminister vågar inte eller vet ej vad det innebär att vara detta och rynkar på näsan eller så svartnar det lite i ögonen om det ens kommer på tal.
Men det är inte fråga om att införa ett kvinnovälde. Det handlar, precis som de själva säger, om att sträva mot ett jämställt samhälle.
Men vad kan man göra åt löneskillnader, orättvist rättsystem och vårdköer?
Att försöka bryta ett invant tankemönster är en bra start.
Kolla till din egen familj. Kanske din mamma var en av dem som hade heltidsjobb både på arbetet och på hemmaplan?
För det lever fortfarande kvar att kvinnan ska ha hand om hushållet trots att hennes arbetsdag är lika lång som mannens, hon ska se till att maten står på bordet och till bredden i skafferiet, barnen är hela och rena och kanske har hon även hand om hushållets ekonomi? Stresshormonerna flödar över på vägen hem från jobbet då mannens istället går ner.
Men mamma ville det eller?
Precis som pappa var nöjd med att sätta sig i fåtöljen och zappa efter en hård dags arbete var hon det av att vara alla tillags?
När man kollar på kvinnorättigheternas genomslag och årtalen därtill så är det ett rent faktum att jämlikhet könen emellan är en nymodighet och vi har fortfarande en lång väg kvar.
Men den bilden av feministen som hysterisk snoppknipsare som ligger till grund för gemene mans avståndstagande från feminism, visar tyvärr var vi fortfarande befinner oss.
Var kommer bilden av denna kvinna om inte från ett invant tankemönster?
För hur kan en person som helt enkelt kämpar för mänskliga rättigheter vara så föraktad?
Längst ner på sidan i länken är några årtal som jag även tog upp i detta inlägg.
denna "hysteriska snoppknipsare" du nämner att gemene man tolkar in i orden "jag är feminist" ser jag på två sätt. endera är det sant. för det är rädda män som överdrivit och dragit ner kvinnors kamp i gruset. deras (förlöjligande propaganda) ord vägde mer åter igen... kvinnor ska inte vara jämnställda med den fantastiska försörjande och starka mannen, enligt dem från början. sarkasm
sen anser iaf jag att de som fortfarande tänker sig en "feminist" på det sättet (snoppknipsande, orakade, bh-brännande, gapskrikande, hysterisk/neurotisk) som rätt uråldriga. alla som bryr sig borde veta bättre. eller?
Okej jag känner mig inte lite träffad..
Den sidan som du länkade till förklarade feminismen såhär: "En feminist är en person som anser att kvinnor är underordnade män och att detta förhållande bör förändras."
Så ja, jag är feminist. Och jag har vetat det hela tiden, vissa som hör mig prata ser mig nog som extrem feminist med mitt totala hat mot mansfolket, men detta är något jag inte förstått själv. Det sitter så i märgen att jag inte vill sätta en stämpel på det.
Tack för mig, leverpastej
svar till "passing through":
Det finns de uråldriga som gärna sätter folk i fack där feministen fortfarande ser ut så som du så träffande beskrev. Sen finns det de som hört de uråldriga prata om feministen och inte orkar lägga ner tankeverksamhet på att ta reda på vad det egentligen innebär och därför endast ser sig som "jämställdhets-kämpar" istället som för feminist...
Detta inlägg försöker nå de sistnämnda, de uråldriga är hopplösa fall.
svar till Bella:
Ha ha ha, det är inte bara till dig, denna diskussion har jag tagit med många vid det här laget.
Men det var ju kul att jag fick dig att konvertera till feminism äntligen ;)
brukar inte stanna upp såhär länge på en blogg men jag kan inte låta bli här.
jag har en vag misstanke om att de som kallar sig för "jämställdhets-kämpar" antingen är rädda för de män som spottar på de som ännu kallar sig feminister. alternativt så är allt så utblandad nuförtiden att man varken kan säga att man gillar lila eller violett, LED- eller LCD-skärm, kina- eller koreanskmat, vatten eller H2O... vad jag nog försöker säga är att det är lite fegt att "bara jobba för jämlikhet" när det egentliga ordet är feminism. jag må vara hård, men jag rakar mig under armarna ;)
Bra text, engagerande! Håller med dig, så många som inte vågar kalla sig för feminister - däribland jag. Men tycker att din träffsäkra länk talar väldigt mycket klarspråk och väljer härmed stolt att kalla mig för feminist.
