Mitt tionde år som vegetarian är på intåg och under årens lopp har många fått syn på min kost och den evigt laddade frågan bara måste ställas, för ingen matro för den med grönsaker på tallriken som det gamla ordspråket lyder: "Varför är du vegetarian är det etiskt eller religion... nej hälsa, SÄG ATT DET ÄR HÄLSA!" Det blir ofta lite bedjande, att det ska vara för min egen skull som jag väljer bort köttet. Och jag har kommit på mig själv att fylla i den etiska biten med; och så är det ju nyttigt också... För jag orkar inte ta en diskussion, jag orkar inte höra köttätarnas försvarstal, att de har minsann försökt, åtminstone har de dragit ner på köttätandet… men det är ju så gott, en kryddig köttfärssås, en stek på sommaren.

Men just hälsobiten kan de relatera till, för nyttigt det kan ju de också äta. Men jag har nu slopat hälsodelen i mitt svar, och inte bara för att det inte är sant, utan för att försvarstalet kommer ändå.
Att mat med etik som krydda kan väcka så mycket känslor, det är nästan som att bara för att mat hör till de grundläggande instinkterna blir folk mer aggressiva.

Jag har tagit en etisk ståndpunkt men är inte hela livet egentligen det? Är inte alla våra val på ett eller annat sätt kopplade till våra principer och vår moral? Men för att jag sätter tänderna i en grönsak måste jag stå till svars? Det enda vettiga jag kan få ur dem som upprörs över min vegetarianism är att de vill hugga först, innan de måste stå till svars för sitt köttätande, men oroa er inte jag har redan tänderna i min grönsak.

En recension värd att läsa, och varför inte boken också?