Hörde ett telefonsamtal på pendeln idag.
Det var fröken plump som talade och det hela var ganska underhållande att iakttaga.
Hon pratade högt i luren så minst tre vagnar hörde vartenda ord. Tvärs över gången satt en man i 60 årsåldern med sin rullator, han hade det svårt att gå och stånkade och pustade långt efter han slagit sig ned.
Fröken plump talade med sin telefonkamrat om dansmöss, att de är sådana roliga kabrater. Men att hon fått reda på att det var något nervfel som gjorde att de "dansade" och ryckte, då var det ju inte alls lika roligt längre. Men skrattade det gjorde hon, frustade fram att: nej det var ju inte alls lika roligt längre, för man får ju inte skratta åt handikappade! Efter det skrattade hon ännu högre och instämde åt luren som antagligen spädde på ännu lite om hur krymplingar ska bemötas. Gubben tvärs över gången började samtidigt att vrida på sig harkla och till slut tog han tag i sin rullator, smällde den hårt i golvet.
Fröken plump fattade inte ens att hon stötte en handikappad med sitt skratt, utan fortsatte och fortsatte...och fortsatte.