Jag vakna upp på pendeln, huvudet hade hängt från den värkande nacken i en skarp 90 graders vinkel.

Varför hade jag så många runda ögon riktade på mig?

Hade jag snarkat? Pratade jag i sömnen? Fes jag? Hänger det en dräggelsträng från min läpp?
Nej, det var nog inget av det.
Kanske gör jag samma sak när någon sitter sovande på bussen eller tåget?
Att betrakta någon som absolut inte vet, få granska och glo utan att blickar behöver mötas och utan att bli upptäckt.
Här är det tabu att vara "gloapa", ingen ska intressera sig för sina medmänniskor.
På gatorna stirrar alla stint framför sig som om de drogs framåt bara av sin blick.
Jag tycker att det på ett sätt är bra.
När jag åker till mina hemtrakter till den lite mindre staden finns det inga sådana koder, att man inte kan stirra för länge på en främmande människa utan att det blir lite lustigt; Känner jag dig? Är du förbannad för något? Vill du veta vad klockan är?
Inte heller att man inte helt uppenbart får visa att man faktsikt tjuvlyssnar på samtalet på bussen...
Detta blir jag lätt lite paranoid över.

Trots allt är vi alla nyfikna, även om folk här i stan låtsas att de är helt uppe i sig själva, så kan ögonen som tittar på en i fönstrets spegelbild på pendeltåget avslöja att det bor en liten apa i dem också.