Månångest


Hjärtat fladdrade som en sparv i kattens klor denna natt.
Klockan blev ett, två, tre...då började en gubbe i lägenheten över jämra sig, det gjorde han till kvart över, halv och kvart i fyra.
Det blåa strålkastarljuset från månen letade sig in i springan mellan fönstret och rullgardinen.
När ögonen fylldes med sand slets de upp med en flämtning, lika klarvaken igen.
Klockan blev fyra, katten delade med ett krasande upp sparvens lilla kropp, snart va bara en flaxande vinge kvar.




Efter tre timmar ringde klockan.
Jag gick ut till bussen som visade sig vara inställd, fick ta nästa, nere vid stationen visade sig att pendeln va inställd, fick ta nästa. Tunnelbanan missade jag med 20 sekunder.
När jag skulle gå av vid universitet började en ung kvinna och en medelålders man som inte kände varandra bråka. Hon vrålade backa och armbågade honom när han stressat pressade henne mot dörren. Han frågade med hysterisk stämma om hon slog honom bara för han var svartskalle, hon sa att du ser väl för helvete att jag är "svartskalle" själv. Efter det bröt helvetet lös. De fortsatte hetskt vråla åt varandra på perrongen.
I klassrummet började en elev tjafsa med läraren om en skitsak onödigt länge, läraren hängde på och med utvidgade pupiller stirrade de länge på varandra i maktkampen.
Väl hemma i närbutiken stod en telefonförsäljare. Han frågade vad jag hade för abbonemang och jag hade det som han stod och försökte sälja.
Jag trodde att jag skulle slippa undan om jag sa det, men icke "då har vi en present till dig, vad ringer du med idag, kontantkort eller abbonemang?" Jag sa att jag var nöjd med det jag hade nu, tack. Och gick ut.
Hörde han vråla förbannat efter mig: JAG FRÅGADE VAD DU RINGDE MED!

Slutsatsen av dessa upplevelser som alla hände innan tolv på förmiddagen är att jag ska hålla mig inne.
Har hört att mordstatistiken är mycket högre under fullmånens korta vistelse hos oss.
Jag är inte riktigt redo att höra till den än.



Kommentarer
Veronica

Ja, gu vilken speciell dag du varit med om. Nästan lite för obehaglig. Det där med uppspärrade pupiller fick ju även jag ta del av, vilket gjorde att jag rös som mest i den meningen... Lycka till med trafik och folk imorrn, ses!

2010-02-02 @ 21:30:51
URL: http://www.metrobloggen.se/libfina


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0