Berikande för läsningen?
Jag brukar hoppa över förord som är gjorda på senare dagar.
Men till uppsatsen har jag kämpat mig igenom de två förorden som tillhör Gösta Berlings saga och Hundrade minnen från Österbotten. Här har jag än en gång blivit påmind varför jag hatar förord!
Jag hatar hur personligt förordsförfattarna skriver om författarna, som om de vet hur de tänkt.
I båda dessa förord berörs författarinnornas vidunderliga lyten. För jag som läsare måste ju veta att de gamla nuckorna skrev i sin ensamhet, de kunde aldrig bli gifta för sin fulhet och BARA därför kunde de bli författare, tur för oss skrockar förordsförfattaren.
hm...kan det inte vara så att det var ett val? Med tanke på spekulationer om sexuell läggning och tidens kvinnosituation kan det ju varit ett högst medvetet val att inte låta ett giftermål binda författardrömmarna.
Oavsett vad som var grunden till uteblivet giftermål så tycker jag inte att det är det minsta relevant för min läsning.
Så svaret är nej, det berikar inte att förordsförfattaren tar upp författarnas dåliga självkänsla och civilstatus...
Men till uppsatsen har jag kämpat mig igenom de två förorden som tillhör Gösta Berlings saga och Hundrade minnen från Österbotten. Här har jag än en gång blivit påmind varför jag hatar förord!
Jag hatar hur personligt förordsförfattarna skriver om författarna, som om de vet hur de tänkt.
I båda dessa förord berörs författarinnornas vidunderliga lyten. För jag som läsare måste ju veta att de gamla nuckorna skrev i sin ensamhet, de kunde aldrig bli gifta för sin fulhet och BARA därför kunde de bli författare, tur för oss skrockar förordsförfattaren.
hm...kan det inte vara så att det var ett val? Med tanke på spekulationer om sexuell läggning och tidens kvinnosituation kan det ju varit ett högst medvetet val att inte låta ett giftermål binda författardrömmarna.
Oavsett vad som var grunden till uteblivet giftermål så tycker jag inte att det är det minsta relevant för min läsning.
Så svaret är nej, det berikar inte att förordsförfattaren tar upp författarnas dåliga självkänsla och civilstatus...
Kommentarer
Veronica
Jag håller absolut med! Den som får/tar sig friheten att skriva förord gör ju ofta det på ingen basis alls, utom sin egna. Och det är ju rätt osjyst kan tyckas, tänk om ens egna bok skulle börja med att någon nipprig 30-årig man eller kvinna talar om för läsaren att en själv/författaren inte skaffade barn eller gifte sig för att den hade en störning i huvudet som gjorde det omöjligt för en att känna några känslor, mer än genom skrivandet... Ja, långsökt och orättvist kan det bli!
Bra inläggsämne!
Trackback
