Att bara leva skulle kunna vara så svårt.
Jag har tappat viljan till nästan allt sen du lämnade mig. Ett klassiskt förfall kanske?
Jag tittar omkring mig och ser muggar med ingrott kaffe likt en mur runt mig, bananskal och dammråttor uppställda likt tappra soldater vid murens kant.
Diskberget är snart två veckor gammalt och de nytvättade kläderna har på ett obegripligt sätt blandat sig med de använda kläderna? Kylskåpet är tomt, i allafall på ätbara ting, det som fyller hyllorna är 6 avslagna läskflaskor i olika smaker, några öl, en gammal ostkant och så grönsaker som fibrerna gett upp inuti och som börjat förvandlas till en vattnig massa. Middagarna är inte så storslagna längre...det vittnar soffbordet om, med de förtorkade snabbmakaronerna från torsdagens lunch, gårdagens middag och dagens kvällsmat om.
Men då har jag mina kära "att göra"-listor, det är besattheten om att få kryssa för boxarna i slutet av varje punkt som ger mig lite struktur på dessa gråa dagar.
Vad gjorde jag i onsdags? Innan var det du som berättade och gav mitt minne liv... nu har jag min onsdagslista att titta på...