Jennie och jag sitter med kaffe och en delikat bakelse när det bankar på ytterdörren.
Båda stirrar på varandra med uppspärrade ögon.
Jag smög med lätta steg fram och tittade igenom titthålet, försökte stoppa ljuset från att sippra ut så det skulle synas att någon drog undan den lilla järnfliken.
Ute i trappuppgången stod en rund gubbe, flinten glänste och den lilla munnnen va krökt i ett pillimariskt leende mellan de bulliga kinderna. Han hade en gammal brun skinnjacka och höll en mapp på armen, den fria handen höll han i höjd med sitt ansikte och vickade på fingrarna i en vinkning.
Ljuset hade lyckats ta sig ut ändå!
Jag sköt igen fliken och sprang ut i köket och slängde mig på mattan.
Han knackade några gånger till, sen blev det tyst.

Efter några minuter skulle vi bege oss för att hämta några saker hos Jennie. Luften va tung och fuktig ute, dimman låg tät. När vi kom tillbaka stod två polisbilar utanför min port. Ett helt gäng med poliser, ja uppåt 7 stycken försökte ta sig in.
Jag gjorde min del av samhällsplikten och öppnade åt dem.
Det måste ju vart gubben som någon dum stackare öppnade för...ett nytt offer att utöva tortyr över!

Vi ställde oss sen i fönstret och kikade ner, släckte ner och tänkte hämta lite kaffe.
När vi stod där och spanade upptäckte vi en enslig spinkig gestalt som precis som oss iakttog polisbilarna.
Den hade luvan uppdragen och ett par pösiga mysbrallor. Den drog omkring med ett par fyllda Spriteflaskor.
Det gick inte se om det var en ung man eller en äldre kvinna, den såg väldigt härjad ut i vilket fall.
Tillslut satt den sig på ett elskåp vid vändplanen bara ett tiotal meter från polisbilarna.
Jennie skrek att det var en demon efter att båda hade hämtat sina glasögon och ändå inte kunde se något ansikte på den!
Polisen kom ut, mannen de hade med sig hade en brun jacka, men varken flint eller runda kinder. Han var utmärglad och hade brunt skägg...Kanske hade gubben som knacka dörr upptäckt något när han var utanför denne mannens dörr? Det vanliga pundarscenariot på denna gata alltså... Men jag håller fast vid att det var Sveriges svar på Hannibal Lecter som stod utanför min dörr tidigare.

Den ensliga figuren lämnade platsen efter att poliserna åkt, jag såg den stapla iväg på tunna hjulbenta lemmar, stannade till ibland och drack lite ur sina Spriteflaskor.