Dekadans råder här I vår socken församt
Dekadant och försoffade är vår ungdom av idag,
Och de bryr sig varken om religion eller lag.
Du kan ingenting göra åt 'et,
Nej du har ingen chans,
För det är röta I vårt sekel. Dekadans, dekadans!
Cornelis Vreeswijks rappa ord och sköna stämma kommer snart klinga i mina öron än en gång. Cornelis skapade för mig sommarens musik. Visorna är en varm, ljus sommarnatt.
Snart är dom här.
Och de bryr sig varken om religion eller lag.
Du kan ingenting göra åt 'et,
Nej du har ingen chans,
För det är röta I vårt sekel. Dekadans, dekadans!
Cornelis Vreeswijks rappa ord och sköna stämma kommer snart klinga i mina öron än en gång. Cornelis skapade för mig sommarens musik. Visorna är en varm, ljus sommarnatt.
Snart är dom här.
Liv
"Råkade" höra ett par sjuksköterskeelever på pendeln idag...
Jag hoppas till Gudarna att jag blir som min gammelfarmor, som lades in på sjukhus först i gamla dar när hon bröt lårbenshalsen.
För dessa unga jäntor var ju bittra på det där sättet som jag trodde kom senare i omvårdnadsyrket.
Den ena suckade högt, för de höll på att läsa om cancer och hon var hundra på att hon skulle vara lika omotiverad nästa år… när hon skulle börja jobba...
Den andra nickade och sa, ja, cancer får vi väl alla till slut.
T9 min vän?
När ett par öl slunkit förbi gom och svalg så blir sms-förmågan många gånger avsevärt nedsatt. Att inte alkolås på mobiler har uppfunnits är faktiskt ett smärre mysterium.
För alla har väl någon gång vaknat upp dagen efter och upptäckt att en gnagande djävul flyttat in i bukhålan bland levern och tarmarna, bara för att påminna oss om att på mobilen finns det spe och skam dokumenterat.
Om några meddelanden dessutom har lyckats komma i utkorgen så vet man att det definitivt är något skämmigt att beskåda.
Jag gick över till T9 för ett par år sedan, innan var jag en av dem som febrilt tryckte fram varje bokstav, men båda utförandeformerna har sina för och nackdelar. Det beror nämligen på antalet promille man lyckats få till stånd.
T9 är bra i början av kvällen när man fortfarande läser igenom sms:en lite snabbt innan man skickar iväg dem, senare orkar man inte lägga in nya ord i den bristfälliga ordboken och glömmer att ändra ord så t.ex jävla blir katja och vi ses på lörda blir vi per så losec...Då kan det vanliga sättet vara lättare för läsaren att tyda då några bokstäver som blivit fel går att pussla in själv.
Men ett alkolås vore nog den bästa metoden trots allt.
Fin poster som väcker minnen från Österängens kollektiv
http://artfiles.art.com/images/-/Beer-Poster-Card-C10204348.jpeg
För alla har väl någon gång vaknat upp dagen efter och upptäckt att en gnagande djävul flyttat in i bukhålan bland levern och tarmarna, bara för att påminna oss om att på mobilen finns det spe och skam dokumenterat.
Om några meddelanden dessutom har lyckats komma i utkorgen så vet man att det definitivt är något skämmigt att beskåda.
Jag gick över till T9 för ett par år sedan, innan var jag en av dem som febrilt tryckte fram varje bokstav, men båda utförandeformerna har sina för och nackdelar. Det beror nämligen på antalet promille man lyckats få till stånd.
T9 är bra i början av kvällen när man fortfarande läser igenom sms:en lite snabbt innan man skickar iväg dem, senare orkar man inte lägga in nya ord i den bristfälliga ordboken och glömmer att ändra ord så t.ex jävla blir katja och vi ses på lörda blir vi per så losec...Då kan det vanliga sättet vara lättare för läsaren att tyda då några bokstäver som blivit fel går att pussla in själv.
Men ett alkolås vore nog den bästa metoden trots allt.
Fin poster som väcker minnen från Österängens kollektiv
http://artfiles.art.com/images/-/Beer-Poster-Card-C10204348.jpeg
Sömnstudie
Jag skulle säkert vara ett intressant objekt för en sömnstudie.
Eller så skulle ingen vilja ta sig an mig för att jag är en sådan salig blandning av narkolepsi och sömnproblem.
Jag kan somna i stort sett varsomhelst och närsomhelst, men när jag bestämt att nu är det sängdags så försvinner ögonlocken. Kan vara så att det är då jag tar mig tid att börja tänka och en avgrund djupare än Hades underjord öppnar sig.
Jag kommer ihåg mina ritualer som barn, dörren var tvungen att stå på glänt i en viss vinkel så min runda papplampa med kaniner la en skugga på garderobsdörrens ena hörn. Sen började jag ställa in mina drömmar, jag föreställde mig en gammal TV som man vred fram kanalerna på. Så slog jag på TVn och skärmen brusade av svart och vitt och så började jag vrida, första scenen blev en strand med ett enormt strandat grodyngel. Nej det ville jag inte drömma om, jag fortsatte vrida. En spindel klädd i människohud som jagar ett rådjur, nej den hade jag drömt om så många gånger förr. På ryggen av en humla med gyllene päls, ja det var en bra start på en dröm.
Så försökte jag styra mina drömmar för att inte behöva tänka och oroa mig för saker som annars kunde fylla mitt huvud.
Om sömnen ändå dröjde och gav mig för mycket makt över drömmen så fick jag ibland komma och lägga mig jämte mamma. Jag somnade ju inte för det men jag blev lugnare och kunde roa mig med att betrakta hennes ögon när hon sov. Jag kunde i stort sett göra vad som helst utan att hon vaknade och då var det roligaste att dra upp hennes ögonlock där de blåa ögonen stirrade frånvarande ur sina hålor.
Hennes ansikte fick utstå en heldel, men hon led inte av det som den djupsovare hon är.
Har försökt använda mig av den gamla tv-apparaten på senare dagar, men det funkar lika dåligt som sömnmedel, nu som då.
http://www.jesuschristgarments.com/picts/hadesgate.jpg
Eller så skulle ingen vilja ta sig an mig för att jag är en sådan salig blandning av narkolepsi och sömnproblem.
Jag kan somna i stort sett varsomhelst och närsomhelst, men när jag bestämt att nu är det sängdags så försvinner ögonlocken. Kan vara så att det är då jag tar mig tid att börja tänka och en avgrund djupare än Hades underjord öppnar sig.
Jag kommer ihåg mina ritualer som barn, dörren var tvungen att stå på glänt i en viss vinkel så min runda papplampa med kaniner la en skugga på garderobsdörrens ena hörn. Sen började jag ställa in mina drömmar, jag föreställde mig en gammal TV som man vred fram kanalerna på. Så slog jag på TVn och skärmen brusade av svart och vitt och så började jag vrida, första scenen blev en strand med ett enormt strandat grodyngel. Nej det ville jag inte drömma om, jag fortsatte vrida. En spindel klädd i människohud som jagar ett rådjur, nej den hade jag drömt om så många gånger förr. På ryggen av en humla med gyllene päls, ja det var en bra start på en dröm.
Så försökte jag styra mina drömmar för att inte behöva tänka och oroa mig för saker som annars kunde fylla mitt huvud.
Om sömnen ändå dröjde och gav mig för mycket makt över drömmen så fick jag ibland komma och lägga mig jämte mamma. Jag somnade ju inte för det men jag blev lugnare och kunde roa mig med att betrakta hennes ögon när hon sov. Jag kunde i stort sett göra vad som helst utan att hon vaknade och då var det roligaste att dra upp hennes ögonlock där de blåa ögonen stirrade frånvarande ur sina hålor.
Hennes ansikte fick utstå en heldel, men hon led inte av det som den djupsovare hon är.
Har försökt använda mig av den gamla tv-apparaten på senare dagar, men det funkar lika dåligt som sömnmedel, nu som då.
http://www.jesuschristgarments.com/picts/hadesgate.jpg
Glimt bland Blipp
När man sitter i timtal i kassan och köerna växer trots att armen, till ett svarande pip, går i 120km/h, det är då man måste finna en liten upplyftande glimt. När man finner en sådan kan man sitta och skratta en liten stund och det kan göra fem minuter av ett sextimmars pass lite mildrigare.
En gång upptäckte jag t.ex. att på kvittot förkortas apelsinjuice till, apjuice.
Och kattmat med smak av kött förkortas kattkött.
Idag kom ett par pingvinstänger glidande ner för rullbandet, den ena med smak av mint, den andra med smaken häxvrål. Jag slängde bara en blick på dem men ögonen sög upp orden, pingvin och vrål: PINGVINVRÅL.
Pingvinens vrål fyllde mitt huvud för en stund, jag vet inte hur en skrikande pingvin låter så det var en ljuvlig symfoni som övertalade den blippande kassan för en stund.
By Cheryl Ertelt
En gång upptäckte jag t.ex. att på kvittot förkortas apelsinjuice till, apjuice.
Och kattmat med smak av kött förkortas kattkött.
Idag kom ett par pingvinstänger glidande ner för rullbandet, den ena med smak av mint, den andra med smaken häxvrål. Jag slängde bara en blick på dem men ögonen sög upp orden, pingvin och vrål: PINGVINVRÅL.
Pingvinens vrål fyllde mitt huvud för en stund, jag vet inte hur en skrikande pingvin låter så det var en ljuvlig symfoni som övertalade den blippande kassan för en stund.
By Cheryl Ertelt
Blodad tand
Katterna har fått blodad tand och vill ut i det gröna och tugga i sig både gräs och gnagare...Det var lugnare när de bara ville ligga inne och gosa, men att se dom sprattla omkring i det gröna gräset är minst lika kuligt.
Miffen är iofs en riktig glassare, hon lever mest för mat och pussar.
Jarl gillar också den lugna vägen, mest ligger han och vilar sitt runda huvuden på saker...
Men Bäbisen är en liten vilding som med utomordentlig precision fångar humlor.
Miffen är iofs en riktig glassare, hon lever mest för mat och pussar.
Jarl gillar också den lugna vägen, mest ligger han och vilar sitt runda huvuden på saker...
Men Bäbisen är en liten vilding som med utomordentlig precision fångar humlor.
Sentimental till sinnet?
Att vara patetiskt sentimental eller pessimistiskt gråseende...Ja, det är lite av en inre skräck för mig att låsa mig vid något av dessa synsätt. Om jag börjar luta åt något av dem påminner jag mig om hur sorgligt det egentligen är...
Men allt är ju relativt, jag kanske är en sprudlande positivfontän i jämförelse med andra gråsorkar.
Just nu sprudlar det i mig i allafall. När sommarens dofter börjar kila in bland näshåren så blir jag lätt nostalgisk, för varje år har vårens tecken bringat samma glädje. Men nostalgi kan ge ett sting av sorg också, tid som flytt...
(oj, sicken klisché!!!)
Jag känner på mig att denna sommaren kommer bli bra, för att inte ta i för mycket...hade ju kunnat klämma i med den bästa i hela mitt liv för att följa den klischéartade tendensen detta inlägg fått...men jag nöjer mig med bra, förbannat bra.
En sommar för många år sedan.
Jag och Caroline sitter vid det dukade bordet i lekstugan
Jennie skalar äpplen i fönstret, Caroline gnager på läppen tills hon också fått ett.
Men allt är ju relativt, jag kanske är en sprudlande positivfontän i jämförelse med andra gråsorkar.
Just nu sprudlar det i mig i allafall. När sommarens dofter börjar kila in bland näshåren så blir jag lätt nostalgisk, för varje år har vårens tecken bringat samma glädje. Men nostalgi kan ge ett sting av sorg också, tid som flytt...
(oj, sicken klisché!!!)
Jag känner på mig att denna sommaren kommer bli bra, för att inte ta i för mycket...hade ju kunnat klämma i med den bästa i hela mitt liv för att följa den klischéartade tendensen detta inlägg fått...men jag nöjer mig med bra, förbannat bra.
En sommar för många år sedan.
Jag och Caroline sitter vid det dukade bordet i lekstugan
Jennie skalar äpplen i fönstret, Caroline gnager på läppen tills hon också fått ett.
Fisk ironi
Jag googlar konst...hockeyn står på och där spelar en Almqvist...justeee, ska ju egentligen skriva om Love...den där Almqvist för ett par hundra år sedan...och den romantiska ironin...Men då kommer frågan vad har Reinfeldt att göra i studion? Han fiskar röster...men har han inte sett att planen är av is?
Michael Parkes
Tatyana Struchkova
Franz von Stuck
Michael Parkes
Tatyana Struchkova
Franz von Stuck
En historisk händelse
Jag är inne på mitt tredje år som resenär hos allas vårt älskade SL...de chaufförer som jag stött på under dessa gyllene år kan tänkas att de funnit i någon avlägsen grotta...ja, dom ger lite The descent vibbar. De rycker hetsigt med huvuden, morrar till svar och utstöter ibland i oförståeliga monstervrål i högtalarna.
Idag hände något otroligt, jag fick en postitiv upplevelse vid en bussfärd!
Jag kom springande i de något förstora högklackade skorna, den blaskiga snön som föll mördade den lilla vårkänsla som börjat spira, böckerna i väskan tyngde ner ena axeln och skapade en springstil som säkerligen Notre Dames klocktorn hade funnit bekant. Jag var trots detta snabb, snabb som en vessla...men inte tillräckligt, bussen svängde ut från hållplatsen, jag gav upp. Men så sprack molnen upp i skyn och slängde en solstråle på chaffisen, bara för en sekund, han stannade!
Jag log hjärtligt och tackade han ryckte hetsigt med sitt huvud då han gav mig en snabb blick och morrade tyst till.
Tack även om jag vet att du ångrade dig när du förstod att det var vänligt.
http://ranylt.files.wordpress.com/2009/12/descent1.jpg
Idag hände något otroligt, jag fick en postitiv upplevelse vid en bussfärd!
Jag kom springande i de något förstora högklackade skorna, den blaskiga snön som föll mördade den lilla vårkänsla som börjat spira, böckerna i väskan tyngde ner ena axeln och skapade en springstil som säkerligen Notre Dames klocktorn hade funnit bekant. Jag var trots detta snabb, snabb som en vessla...men inte tillräckligt, bussen svängde ut från hållplatsen, jag gav upp. Men så sprack molnen upp i skyn och slängde en solstråle på chaffisen, bara för en sekund, han stannade!
Jag log hjärtligt och tackade han ryckte hetsigt med sitt huvud då han gav mig en snabb blick och morrade tyst till.
Tack även om jag vet att du ångrade dig när du förstod att det var vänligt.
http://ranylt.files.wordpress.com/2009/12/descent1.jpg
Imorgon är vintern över
när all snö dör
och gården blivit vit
då vet du att jag drömmer
jag drömmer dig hit
när all snö dör
och gården blivit kall
då vet du att jag drömmer
för det är snö
det är som moln överallt
då vet du att jag finns
att jag finns kvar hos dig
trots att jag alltid springer
jag är där du hör mig
och om du inte hör mig
om du inte gör
ska jag sjunga för dig
precis så du hör
jag älskar dig
så högt så du hör
det är så
hur länge
tror du
att längtan kan växa
växa
om vi frigör
hur länge
hur länge
som man har gömt
ja som man har gömt
men jag har inte glömt
hur det är att älska
och jag älskar dig
ja jag älskar dig
så högt så du hör
och hungern
den sitter i rösten
inte i magen
i rösten
därför är vi tysta
om saken
och det är så
och det är så
jag älskar dig
så högt så du hör
och det
det är så
Snö av Laleh
Fillies Wo/UNEP/Still Pictures
Olika koder
Jag vakna upp på pendeln, huvudet hade hängt från den värkande nacken i en skarp 90 graders vinkel.
Varför hade jag så många runda ögon riktade på mig?
Hade jag snarkat? Pratade jag i sömnen? Fes jag? Hänger det en dräggelsträng från min läpp?
Nej, det var nog inget av det.
Kanske gör jag samma sak när någon sitter sovande på bussen eller tåget?
Att betrakta någon som absolut inte vet, få granska och glo utan att blickar behöver mötas och utan att bli upptäckt.
Här är det tabu att vara "gloapa", ingen ska intressera sig för sina medmänniskor.
På gatorna stirrar alla stint framför sig som om de drogs framåt bara av sin blick.
Jag tycker att det på ett sätt är bra.
När jag åker till mina hemtrakter till den lite mindre staden finns det inga sådana koder, att man inte kan stirra för länge på en främmande människa utan att det blir lite lustigt; Känner jag dig? Är du förbannad för något? Vill du veta vad klockan är?
Inte heller att man inte helt uppenbart får visa att man faktsikt tjuvlyssnar på samtalet på bussen...
Detta blir jag lätt lite paranoid över.
Trots allt är vi alla nyfikna, även om folk här i stan låtsas att de är helt uppe i sig själva, så kan ögonen som tittar på en i fönstrets spegelbild på pendeltåget avslöja att det bor en liten apa i dem också.
Varför hade jag så många runda ögon riktade på mig?
Hade jag snarkat? Pratade jag i sömnen? Fes jag? Hänger det en dräggelsträng från min läpp?
Nej, det var nog inget av det.
Kanske gör jag samma sak när någon sitter sovande på bussen eller tåget?
Att betrakta någon som absolut inte vet, få granska och glo utan att blickar behöver mötas och utan att bli upptäckt.
Här är det tabu att vara "gloapa", ingen ska intressera sig för sina medmänniskor.
På gatorna stirrar alla stint framför sig som om de drogs framåt bara av sin blick.
Jag tycker att det på ett sätt är bra.
När jag åker till mina hemtrakter till den lite mindre staden finns det inga sådana koder, att man inte kan stirra för länge på en främmande människa utan att det blir lite lustigt; Känner jag dig? Är du förbannad för något? Vill du veta vad klockan är?
Inte heller att man inte helt uppenbart får visa att man faktsikt tjuvlyssnar på samtalet på bussen...
Detta blir jag lätt lite paranoid över.
Trots allt är vi alla nyfikna, även om folk här i stan låtsas att de är helt uppe i sig själva, så kan ögonen som tittar på en i fönstrets spegelbild på pendeltåget avslöja att det bor en liten apa i dem också.
http://www.flickr.com/photos/35249828@N06/3274903378/
Månångest
Hjärtat fladdrade som en sparv i kattens klor denna natt.
Klockan blev ett, två, tre...då började en gubbe i lägenheten över jämra sig, det gjorde han till kvart över, halv och kvart i fyra.
Det blåa strålkastarljuset från månen letade sig in i springan mellan fönstret och rullgardinen.
När ögonen fylldes med sand slets de upp med en flämtning, lika klarvaken igen.
Klockan blev fyra, katten delade med ett krasande upp sparvens lilla kropp, snart va bara en flaxande vinge kvar.
Efter tre timmar ringde klockan.
Jag gick ut till bussen som visade sig vara inställd, fick ta nästa, nere vid stationen visade sig att pendeln va inställd, fick ta nästa. Tunnelbanan missade jag med 20 sekunder.
När jag skulle gå av vid universitet började en ung kvinna och en medelålders man som inte kände varandra bråka. Hon vrålade backa och armbågade honom när han stressat pressade henne mot dörren. Han frågade med hysterisk stämma om hon slog honom bara för han var svartskalle, hon sa att du ser väl för helvete att jag är "svartskalle" själv. Efter det bröt helvetet lös. De fortsatte hetskt vråla åt varandra på perrongen.
I klassrummet började en elev tjafsa med läraren om en skitsak onödigt länge, läraren hängde på och med utvidgade pupiller stirrade de länge på varandra i maktkampen.
Väl hemma i närbutiken stod en telefonförsäljare. Han frågade vad jag hade för abbonemang och jag hade det som han stod och försökte sälja.
Jag trodde att jag skulle slippa undan om jag sa det, men icke "då har vi en present till dig, vad ringer du med idag, kontantkort eller abbonemang?" Jag sa att jag var nöjd med det jag hade nu, tack. Och gick ut.
Hörde han vråla förbannat efter mig: JAG FRÅGADE VAD DU RINGDE MED!
Slutsatsen av dessa upplevelser som alla hände innan tolv på förmiddagen är att jag ska hålla mig inne.
Har hört att mordstatistiken är mycket högre under fullmånens korta vistelse hos oss.
Jag är inte riktigt redo att höra till den än.
Fröken plump på pendeln
Hörde ett telefonsamtal på pendeln idag.
Det var fröken plump som talade och det hela var ganska underhållande att iakttaga.
Hon pratade högt i luren så minst tre vagnar hörde vartenda ord. Tvärs över gången satt en man i 60 årsåldern med sin rullator, han hade det svårt att gå och stånkade och pustade långt efter han slagit sig ned.
Fröken plump talade med sin telefonkamrat om dansmöss, att de är sådana roliga kabrater. Men att hon fått reda på att det var något nervfel som gjorde att de "dansade" och ryckte, då var det ju inte alls lika roligt längre. Men skrattade det gjorde hon, frustade fram att: nej det var ju inte alls lika roligt längre, för man får ju inte skratta åt handikappade! Efter det skrattade hon ännu högre och instämde åt luren som antagligen spädde på ännu lite om hur krymplingar ska bemötas. Gubben tvärs över gången började samtidigt att vrida på sig harkla och till slut tog han tag i sin rullator, smällde den hårt i golvet.
Fröken plump fattade inte ens att hon stötte en handikappad med sitt skratt, utan fortsatte och fortsatte...och fortsatte.
Det var fröken plump som talade och det hela var ganska underhållande att iakttaga.
Hon pratade högt i luren så minst tre vagnar hörde vartenda ord. Tvärs över gången satt en man i 60 årsåldern med sin rullator, han hade det svårt att gå och stånkade och pustade långt efter han slagit sig ned.
Fröken plump talade med sin telefonkamrat om dansmöss, att de är sådana roliga kabrater. Men att hon fått reda på att det var något nervfel som gjorde att de "dansade" och ryckte, då var det ju inte alls lika roligt längre. Men skrattade det gjorde hon, frustade fram att: nej det var ju inte alls lika roligt längre, för man får ju inte skratta åt handikappade! Efter det skrattade hon ännu högre och instämde åt luren som antagligen spädde på ännu lite om hur krymplingar ska bemötas. Gubben tvärs över gången började samtidigt att vrida på sig harkla och till slut tog han tag i sin rullator, smällde den hårt i golvet.
Fröken plump fattade inte ens att hon stötte en handikappad med sitt skratt, utan fortsatte och fortsatte...och fortsatte.
www.bobiland.com
Jul sälen
Jaha då var julen över, det kan de extra kilona ister vittna om.
Ska de bestå?
Är de nu en del av mig?
Ska jag döpa dem?
Många frågor uppstår, de existentiella och lite djupare.
Har de känslor och tankar precis som vi?
Har de en själ!?
Förra året kom några och hälsade på runt min buk, vi kom inte så bra överens så jag försökte först ignorera dem. Men så upptäckte jag att de inte bara var på besök utan de var där för att stanna.
Jag försökte förgäves göra mig av med dem, till mitt absoluta nederlag.
Till slut blev jag tvungen att acceptera dem.
Nej, mina vänner blev de aldrig, men de finns där.
Det finns en del negativt med späck, men man får inte glömma det positiva.
Jag skulle överleva i en urskog, eller åtminstone skulle jag vara en av dem som skulle överleva lite längre vid förlisningen av Titanic.
Tillräckligt länge för att kunna blåsa i visselpipan och bli räddad av räddningsbåtarna.
Jag skulle glida fram mellan isblocken och liken säga hej till Rose i båten, sedan simma ner i det mörka djupet och ge Jack en hederlig begravning.
Sedan leva resten av livet med min riktiga frände, sälen.
Ska de bestå?
Är de nu en del av mig?
Ska jag döpa dem?
Många frågor uppstår, de existentiella och lite djupare.
Har de känslor och tankar precis som vi?
Har de en själ!?
Förra året kom några och hälsade på runt min buk, vi kom inte så bra överens så jag försökte först ignorera dem. Men så upptäckte jag att de inte bara var på besök utan de var där för att stanna.
Jag försökte förgäves göra mig av med dem, till mitt absoluta nederlag.
Till slut blev jag tvungen att acceptera dem.
Nej, mina vänner blev de aldrig, men de finns där.
Det finns en del negativt med späck, men man får inte glömma det positiva.
Jag skulle överleva i en urskog, eller åtminstone skulle jag vara en av dem som skulle överleva lite längre vid förlisningen av Titanic.
Tillräckligt länge för att kunna blåsa i visselpipan och bli räddad av räddningsbåtarna.
Jag skulle glida fram mellan isblocken och liken säga hej till Rose i båten, sedan simma ner i det mörka djupet och ge Jack en hederlig begravning.
Sedan leva resten av livet med min riktiga frände, sälen.
Latmasken bet mig
Vad har jag denna dag åstadkommit?
Så avslutar min hjärna automatiskt dagen och nästan alltid med samma resultat, inte ett skit. Det kanske är därför jag är uppe om nätterna, tar ifatt det jag borde gjort under dagen...listan har fortfarande icke-i-kryssade rutor...de måste ju kryssas för. Men nu har klockan passerat midnatt och på en av punkterna på listan står det: Städa ut kylskåp...och jag har ju ingen lust att städa ur kylskåpet och behöva gå till sängs med gammal rutten lökstank ingrodd i fingrarna. mitt kylskåp är äckligt, som resten av min lägenhet, ja, dammsuga stod ju på listan också.
Var tog timmarna vägen då?
Vad har jag egentligen gjort, jag har inte ens varit ute och klämt på den nyfallna snön...latmasken bet mig, redan som barn. Kanske ska jag ut och klämma lite.
Se om jag hittar något av barnen som kastade snöbollar på min ruta i lördags...då blir det hämnd, det behövs inte ens någon förfrågan om barnet i fråga är skyldig. Om en unge är ute efter tolv så har den självklart något ont i görningen.
http://perbrahe.nu/anv105/BellaPhotography/
Anussugarn
Så kryper bitterheten över ett orättvist samhälle på mig igen...då tänker jag främst på den obefintliga jämnställdheten könen imellan. Jag tror inte att det är bara männen som spär på detta utan jag tror att det är vissa idioter från båda sidorna som fortsätter med detta sjuka inlärda förhållningssätt till varandra.
Jag vet en brutta som inför sina tjejpolare har skinn på näsan och står upp för sitt ord till och med när hon har fel. Men då en man närmar sig lägger hon på ett tillgjort hemskt beteende. Jag tror inte hon märker det själv, och jag kan inget annat än stå och iakkta med vidöppen käft. Det är inte längre samma råbarkade tjej utan en jävla fjompa som med ett tillgjort falsett skratt och ett evigt tilltuffsande av håret plötsligt skapat en helt annan människa. Jag frågar mig varför hon skrattar när han inte ens lägger av ett skämt, varför hon slänger blickar med halvslutna ögon över axeln åt alla killar och gör det så jävla enkelt för dem med sitt eviga medhållande. Det är ju en smart tjej som kan tala för sig, vilket hon gör med en imponerande kämparglöd...dock bara mot alla tjejer. Är hon så sexuellt frusterad att hon måste bete sig som en löpande katt eller ser hon endast kvinnor som motståndare? Hon är tyvärr en sådan som ger antifeministerna rätt att kvinnor motarbetar varandra och säger att det är därför männen når längre. För hon motarbetar alla kvinnor medans hon lägger räkmackor och rosenblad framför fötterna på männen hon möter.
Hon kanske läser det här och kommer på sig själv att slicka mansarsle.
Jag vet en brutta som inför sina tjejpolare har skinn på näsan och står upp för sitt ord till och med när hon har fel. Men då en man närmar sig lägger hon på ett tillgjort hemskt beteende. Jag tror inte hon märker det själv, och jag kan inget annat än stå och iakkta med vidöppen käft. Det är inte längre samma råbarkade tjej utan en jävla fjompa som med ett tillgjort falsett skratt och ett evigt tilltuffsande av håret plötsligt skapat en helt annan människa. Jag frågar mig varför hon skrattar när han inte ens lägger av ett skämt, varför hon slänger blickar med halvslutna ögon över axeln åt alla killar och gör det så jävla enkelt för dem med sitt eviga medhållande. Det är ju en smart tjej som kan tala för sig, vilket hon gör med en imponerande kämparglöd...dock bara mot alla tjejer. Är hon så sexuellt frusterad att hon måste bete sig som en löpande katt eller ser hon endast kvinnor som motståndare? Hon är tyvärr en sådan som ger antifeministerna rätt att kvinnor motarbetar varandra och säger att det är därför männen når längre. För hon motarbetar alla kvinnor medans hon lägger räkmackor och rosenblad framför fötterna på männen hon möter.
Hon kanske läser det här och kommer på sig själv att slicka mansarsle.
http://farm1.static.flickr.com/115/291237782_4ea1635a71.jpg?v=0
Säger din inre röst: LICK IT!?
Säger din inre röst: LICK IT!?
Spetälsk eller chilin?
Kanske skulle det vara skönare med lite mindre känsel och främst slippa denna överkänslighet.
Ginger som jag är så är min hud skör som gammalt förtorkat papper från 1700-talets mitt.
Hackade lite chili till middagen, fingrarna svider fortfarande. Under tiden jag brilljerade med kniven råkade jag med mina chilifingrar nudda ansiktet och fick en smärre allergisk chock. Det stack i varenda por och läpparna började snart domnas bort.
Med vinterns torra luft förtorkar jag sakta men säkert och samtidigt försöker min idiotiska hud återfukta sig självt vilket gör att jag får en attack av småknotter. En sådan jävla fräsching! Jag tar snart en osthyvel och hyvlar av mig mitt skinn dränker det i en mirakelkräm och lägger på det lagom till våren igen, jag tror ingen skulle märka någon skillnad just nu ändå.
Nu går jag och slipar bladet på ostahyveln!
Ginger som jag är så är min hud skör som gammalt förtorkat papper från 1700-talets mitt.
Hackade lite chili till middagen, fingrarna svider fortfarande. Under tiden jag brilljerade med kniven råkade jag med mina chilifingrar nudda ansiktet och fick en smärre allergisk chock. Det stack i varenda por och läpparna började snart domnas bort.
Med vinterns torra luft förtorkar jag sakta men säkert och samtidigt försöker min idiotiska hud återfukta sig självt vilket gör att jag får en attack av småknotter. En sådan jävla fräsching! Jag tar snart en osthyvel och hyvlar av mig mitt skinn dränker det i en mirakelkräm och lägger på det lagom till våren igen, jag tror ingen skulle märka någon skillnad just nu ändå.
www.skinema.com
Nu går jag och slipar bladet på ostahyveln!
Halvårsdag
"HEJ! Klick och klick..." det var det enda som hördes i luren när apan ringde igår.
Vi hade 4,5 årsdag, inget vi brukar fira direkt, kanske laga någon lyxig middag bara.
Nu är han på andra sidan jordklotet och telefonen funkar inte.
Han försökte ringa några gånger sen va växeln slut och vi kunde inte prata. Han skrev att han hade duschat och tagit på sig skjorta tillfället i ära.
Vintern är lite kallare utan dig.
Yurei
Av Fuyuko Matsui
Till Jutta
Jutta, gammal och skrynklig är vad du har blivit.
Vad hände med de breda axlarna och din smärta figur?
Vad hände med din kvinna och er son som du var så stolt över?
Jag vet, för jag hörde dig skrika ut din ångest i den trånga gångtunneln efter att du mött din son Jonny.
Han kom susande nedför backen på sin mors permobil, hans flottiga hår flög i vinden, han kände sig som han var med i easy rider.
Han försökte köra på dig när han fick syn på dig i tunneln och du fick trycka dig mot den nedkissade väggen.
Du skrek, inte för att du blev rädd för att bli överkörd utan för att din fullt friska son var den som slet ned hjulen på permobilen.
Dess rättmätige ägare ligger i sina inflammerade liggsår, oförmögen att ta sig upp ur sängen efter att du lämnat henne.
Men PissJutta knäck ölen du just inhandlade, då kommer hon snart fly dina tankar igen.
Vad hände med de breda axlarna och din smärta figur?
Vad hände med din kvinna och er son som du var så stolt över?
Jag vet, för jag hörde dig skrika ut din ångest i den trånga gångtunneln efter att du mött din son Jonny.
Han kom susande nedför backen på sin mors permobil, hans flottiga hår flög i vinden, han kände sig som han var med i easy rider.
Han försökte köra på dig när han fick syn på dig i tunneln och du fick trycka dig mot den nedkissade väggen.
Du skrek, inte för att du blev rädd för att bli överkörd utan för att din fullt friska son var den som slet ned hjulen på permobilen.
Dess rättmätige ägare ligger i sina inflammerade liggsår, oförmögen att ta sig upp ur sängen efter att du lämnat henne.
Men PissJutta knäck ölen du just inhandlade, då kommer hon snart fly dina tankar igen.
